De där utmärkelserna är mitt CV

Börje Ehrstrand är rektorn som blivit smått legendarisk för sitt arbete med att rycka upp och förändra  Rinkebyskolan i invandrartäta förorten Rinkeby, nordväst om Stockholm. Utmärkelserna för hans idoga förändringsarbete hänger tätt på rektorsexpeditionens vägg: Här trängs jämställdhetspris, kunskapspris, kvalitetspris och ledarpris med pris för bästa brottsförebyggande arbete i Europa, utdelat av ingen mindre än den för detta brittiska utrikesministern Jack Straw. - De där utmärkelserna är min cv, säger han när jag ber om en sådan.

När jag ringer för att boka en intervju med Börje Ehrstrand sitter han, typiskt nog, i en taxi på väg att föreläsa om ledarskap och förändringsarbete för ett antal chefer i näringslivet. Och när vi träffas bara några dagar senare berättar han att han numera – efter närmare 20 år som rektor på Rinkebyskolan, -  har gått ner 20 procent i arbetstid för att hinna med alla besök och föreläsningsuppdrag.

– Jag har aldrig arbetat övertid, utan det har stannat vid 40 timmar, och nu med nedsatt tid blir det 30 timmar här på skolan. På så sätt är jag nog olik de flesta av dagens rektorer där många säkerligen är uppe i 50-timmarsvecka, säger han.

Men Börje Ehrstrand är olik genomsnittsrektorn på mer än ett sätt. För det första är han man, numera intar alltfler kvinnor rektorsstolarna, han närmar sig pensionsålder, de flesta är kring 50 +, han är en av få rektorer som basar över tre skolor, de flesta är ”bara” chef för en skola, han har två biträdande rektorer vid sin sida, de flesta har en eller ingen. Och: rektorer i allmänhet byts ut ofta, Börje Ehrstrand sitter kvar.

Varför är det så, att så många byts ut?

– Det här är ett slitsamt, tufft arbete där man kämpar med ekonomin och i hård konkurrens med friskolorna – det gäller alla rektorer, även mig. Men jag har alltid haft en helhetssyn på resurser och från första stund sett på min roll som lagledarens. När jag tillträdde som rektor, med uppgift att få ordning på skolan, hade jag ett bestämt krav: att få tillsätta och handplocka en skolintendent, det vill säga en person med högskoleutbildning i ekonomi och administration, samt en biträdande rektor. Jag var den första rektor i Sverige som tillsatte en skolintendent, men skulle jag kunna fullgöra mitt arbete visste jag att det skulle krävas ett mycket tydligt ledarskap från första stund. I detta ingick även en helhetssyn på resurser.

Vad betyder denna helhetssyn i praktiken?

– Exempelvis att vi direkt, från första dagen, etablerade ett gott samarbete mellan elevvården och ungdomssekreterarna på socialtjänsten. Men det som fått stor uppmärksamhet här är att fritiden och kulturskolan finns i skolans lokaler, fram till nu har också deras chefer suttit här och jag har varit chef även för dem. Det ändras visserligen nu. Men min roll är att se till så att verksamheten fungerar. Vad gör jag då – med dessa förändrade direktiv? Jo, jag har erbjudit cheferna att sitta kvar här (även om jag alltså inte längre är chef för dem). Min syn på detta är nämligen: det ska inte märkas någon skillnad för mina egentliga uppdragsgivare, det vill säga barnen. Kulturaktiviteterna ska fortfarande blomstra för barnen, i skolan och på deras fritid. Denna helhetssyn på resurser har vi alltså arbetat mer med här än vad som är brukligt på andra skolor, förklarar Börje Ehrstrand på en lätt sjungande ton som avslöjar hans finlandssvenska ursprung.

Att samtala med Börje Ehrstrand är väldigt inspirerande. Han är en oerhört positiv person som utstrålar mycket energi och glädje. Ingenting verkar jobbigt eller omöjligt och man känner tydligt att man har med en mycket sund och empatisk person att göra. När jag kom till vårt möte i skolan stötte jag på en lång, kortsnaggad man, klädd i ljusgrå kavaj, en något mörkare grå polo och grå byxor, som hastade ut från expeditionen med en blomsterkvast i handen. När han förstod att jag väntade på honom sa han: ”jag ska bara ge en blomma till en av våra lärare som inte mår så bra, hon har mist sin mamma”. Och att leda en skola dithän Börje Ehrstrand har gjort förstår man inte skulle ha varit möjligt utan ett mycket gott ledarskap, baserat på ett bra förhållande till alla lärare och övrig skolpersonal.

Men i fokus för han ledargärning står ändå barnen.

– Som ledare måste man ha en vision in i framtiden, vad man vill uppnå. För mig handlar det om att barn som går här ska bli vinnare på framtidens arbetsmarknad. När jag tillträdde som rektor för nästan 20 år sedan gick endast 40 procent vidare till gymnasiet, i fjol gick nästan alla vidare. Även om en del hamnar på det så kallade individuella programmet, så lotsas i alla fall fler in på ett program nu, förtydligar han.

Bakom framgången ligger en förankring i verkligheten. Skolan har etablerat ett nära samarbete med cirka 300 företag och högskolor som ger en bra plattform för skolans praoverksamhet. Dessutom börjar alla elever med att i sjunde klass lära sig Företaget Rinkebyskolan där de bland annat får praktisera; städa, ta bort klotter, servera mat etcetera.

– Ledarskap för en rektor handlar om att skapa en bra framtid för barnen och det gör man genom att ge dem en förankring i samhället. Vi har knutit mentorer bland högskolestudenter från Karolinska institutet, KTH och Handelshögskolan till oss. De är de goda exemplen som vi kan lyfta fram för våra elever så att de får bra förebilder. Bra lärare är goda förebilder, men det räcker inte. Våra elever måste möta andra delar av samhället. Det underlättar också elevernas vidare studie- och yrkesval. I möten med dessa högskoleelever förstår de att de måste vara duktiga på språk och i kommunikation om de ska bli vinnare i skolan. Vårt arrangemang i samband med Nobelpriset är ett tydligt sätt att lyfta fram vår satsning på språkutveckling, visa att goda språkkunskaper är det viktigaste av allt. Och då ska man inte nöja sig med det nästbästa exemplet. Vi satsade således på det bästa: Nobelpriset. (Det har inneburit att Rinkebyskolan årligen – sedan Dario Fo besökte skolan 1997 – tagit emot nobelpristagaren i litteratur för att överlämna en bok till pristagaren, som eleverna själva skrivit och översatt. Förf anm.)

Du har varit duktig på att marknadsföra Rinkebyskolan och vad som åstadkommits. Det är väl ganska ovanligt för att vara i skolans värld?

– Att synliggöra det man gör är en viktig del av ledarskapet, att marknadsföra det man utför är nödvändigt eftersom det inspirerar medarbetarna. Det finns många duktiga ledare, men de visar inte vad de gör.

Apropå marknadsföring. En av dina lärare – matematikläraren Stavros Louka har väl också bidragit till att saluföra Rinkebyskolan genom sin medverkan i det uppmärksammade teveprogrammet Klass 9 a. Hur ser du på den teveserien när det gäller lärarens roll?

– Visserligen gör kamerans närvaro säkerligen att både elever och lärare skärper sig extra. Men det intressanta är att denna teveserie tydligt visar lärarens roll både socialt och kunskapsmässigt. En lärare måste, med tonvikten på måste, kunna ta tillvara och utveckla en elevs sociala kompetens. En lärare är en självklar ledare som ska ta ansvar från första stund och ett tydligt ledarskap ska visa sig direkt för att fungera. Som rektor har man ansvar att rekrytera tydliga och klara ledare som kan förmedla kunskaper och skapa ett bra socialt klimat. Det är med andra ord skolledningens roll att anställa tydliga lärare som vågar ställa krav på sina elever. Att kunna ställa krav ingår som en mycket väsentlig del i ledarskapet. Det gäller både som förälder och lärare. Och som rektor i förhållande till lärarna. Skolan är med andra ord ett enda stort ledarskap, säger Börje Ehrstrand och slår ut med armarna.

Tydlighet och förmåga att ställa krav. Vilka fler hörnstenar ingår i din ledarskapsfilosofi?

– Förmåga att lyssna och förhandla samt att kunna hitta nya lösningar om man får ett nej. Man måste helt enkelt kunna se ett nej som en utmaning eftersom det ger möjlighet att ytterligare utveckla sina argument för att nå fram. Jag hade en gång en somalisk lärare som påminde mig om att om jag hade fått ja på mitt förslag direkt borde jag ha blivit misstänksam och fundera över om det verkligen var tillräckligt bra. Och det ligger en hel del i det.

Att kunna förhandla, säger du. Vad innebär det för dig?

– Mycket enkelt uttryckt: använd rätt ord vid rätt tillfälle när du talar med rätt person som är i rätt sinnesstämning. Då får du lättare igenom ditt förslag, skrattar Börje Ehrstrand och berättar om att önskemålen om en idrottshall och en aula tog det lång tid att få gehör för. Men namnet idrottshall och namnet aula byttes ut mot ungdomens hus respektive kulturarena i de vidare diskussionerna.

– Och se, nu finns de här; västerorts finaste idrottshall, där många elever bidragit med utmärkta förslag, och kulturarenan som är en modern version av en aula. Så uthållighet måste man ha och givetvis en kunskap om det man arbetar med. Sedan tror jag att det underlättar om man kan se helheter och inte fastnar i detaljer. Att se helheter betyder att man är fokuserad in i framtiden. Är man inte det, har man faktiskt inte mycket att hämta som ledare, säger Börje Ehrstrand på ett övertygande sätt.

Men hur får du din ledarfilosofi att fortplanta sig genom hela ditt lärarkollegium – så att de blir bra ledare för barnen?

– För det första handlar det om att rekrytera rätt personer. Alltså lärare som har ledarförmåga, det ska gå hand i hand. Kan man inte leda är man inte någon lärare och vice versa. Varför finns lärarna? Jo, för elevernas skull, alltså måste lärarna ha en framtidstro och se möjligheter för varje elev. De som söker jobb här måste vara införstådda med att det är ett tufft jobb, och inte någon viloplats, det brukar jag understryka. Sedan handlar det om att systematisera ledarskapet och utse professionella ledare för arbetslagen.

    Utifrån vilka kriterier plockar du ut dessa arbetslagledare?

– De finns bland dem som vill skapa något, som visar framfötterna och vill utveckla, sätta igång projekt och ta initiativ. Som ledare måste man vara beredd att komplettera med andra krafter som ger ett bättre resultat. Vi hade exempelvis elever här som inte fick vara med i idrotten för sina föräldrar, som åberopade religiösa skäl. Då bjöd vi in en Imam och samlade föräldrarna som fick lyssna på och samtala med imamen. Han tolkade och förklarade att det inte alls krockade med koranens budskap. Den förmågan hade inte jag som ledare, alltså kompletterade jag mitt ledarskap. Idag är alla elever med i idrotten.

Vem eller vad har påverkat dig mest för din syn på ledarskap?

– Jag har haft tur i livet som har mött så många bra lärare på min väg i min utbildning. Jag hade också idrottsledare som både kunde säga till och ifrån. ”Ni som smygröker får springa ett varv extra för att komma upp i samma kondition som de som inte röker har.” Då slutade vi att röka. Jag har haft många bra förebilder, tydliga ledare som förmått att ställa krav och kunnat inspirera. Det behövs om man ska klara de mål som ska uppfyllas.

Tror du att man är född till ledare?

– Jag tror att det syns tidigt om man är en ledartyp eller inte, om man är en person som tidigt tar initiativ. Men man kan också utvecklas mycket som ledare genom utbildning och erfarenhet. I min ledargärning har det till exempel varit en mycket bra erfarenhet att ha varit lärare i obs-klasser som fanns förr i tiden och där man ledde de elever som ingen ville ha – de stökiga och bråkiga.

Var du själv en ledartyp tidigt?

Inte förrän jag började utbilda mig till lärare i Finland kunde en viss talang för att leda anas. I utbildningen ingick nämligen att organisera tävlingar i idrott och då började väl mina ledartalanger att mejslas ut. Att vara lärare är, som jag påpekat tidigare, att vara ledare, däremellan råder ett symbiotiskt förhållande.

Man får ju en känsla av att du tycker att mycket av det här med ledarskap inte är så problematiskt egentligen. Men vad tycker du är svårast i ditt ledarskap?

– Det stämmer att jag inte tycker om att problematisera, jag vill hitta lösningar, och ledarskap handlar ju i mångt och mycket om att hitta de redskap som behövs för att genomgå den process som är nödvändig för att uppnå ett mål. Men det svåraste, hm …hummar Börje Ehrstrand, och det är första gången under intervjun som jag märker att han håller på svaret en stund. Men så svarar han lite trevande:

– Att det tar sån tid att förändra ibland. Jag skulle vilja att det går snabbare, men att förankra förändringar är ju viktigt och jag är kanske lite otålig. Man måste ju ha tålamod och förändringar måste väl få ta tid, plantor växer ju olika snabbt, men med rätt gödsel får man dem att växa.

Bland de utmärkelser som du och Rinkebyskolan har fått finns Stockholm stads hedersomnämnande för jämställdhetsarbete. Vad tycker du om könskvotering?  

–  Det var en grupp på skolan som under flera år arbetade med att förbättra jämställdheten. Jag tycker att man ska välja den som är mest kompetent oberoende av om det är en man eller en kvinna. Din kompetens är avgörande, men man ska skapa sådana förutsättningar att fler män söker till kvinnodominerande arbeten och vice versa. Man kan ju faktiskt locka fler män respektive kvinnor att söka om det är det ena eller andra könet som behövs för att upprätthålla en bra balans. Våra elever här är ju både flickor och pojkar, så vi behöver en balans eftersom män och kvinnor kompletterar varandra.

Men, betyder det att du är principiellt emot könskvotering, eller?   

– Jag är inte emot något, jag är alltid för och ser positivt på saker och ting. Jag är för jämställdhet och att kvinnor ska ha samma chanser som män, svarar Börje Ehrstrand på sitt ibland lite kluriga sätt, och sedan kommer jag inte längre i denna fråga.

Du har under vårt samtal understrukit ledarskapets betydelse i skolan för barnens möjligheter till utveckling, såväl socialt som kunskapsmässigt. Tycker du att rektorernas ledarutbildning i allmänhet är tillräcklig?

– Ja, om man har gått igenom den treåriga statliga skolledarutbildningen. Själv hade jag förmånen att under hela den utbildningen kunna praktisera eftersom jag samtidigt tjänstgjorde som biträdande rektor. Det är viktigt att lärarutbildningen håller en mycket hög nivå eftersom det är där man rekryterar dem som så småningom ska bli rektorer. Vi har satsat extra på att ta emot lärarstudenter här på skolan. Så A och O för bra ledare i skolan på lärar- och rektorsnivå är en professionell lärarutbildning och det har vi inte idag.

Men, menar du att man måste vara lärare i botten för att bli en bra rektor? Kan man inte tänka sig att även andra ledarerfarenheter skulle fungera minst lika bra?

– Jag skulle inte vara en lika bra rektor om jag inte hade min lärarutbildning eftersom min lärargärning hela tiden har utvecklat mig i min ledarroll. Jag tycker emellertid inte att man ska utesluta att bra ledare från till exempel näringslivet kan fungera som rektorer, men man måste veta hur barn utvecklar sitt lärande. Deras lärande är ju grunden för verksamheten. Som rektor måste du förstås omge dig med kompetenser som du inte har själv, som kan komplettera dig så att skolan inte står och faller med dig. Ledarskap handlar ju om att skapa ett team, ett team som vinner och övervinner. Och i skolan handlar det om att all personal måste ha en vision om barnens framtid för ögonen. Vi ska vara duktiga vägledare där en bra skola utgör grunden för att lyckas. Eller som jag brukar säga till mina elever när de slutar: ”Nu har ni fått biljetten till framtiden, men hädanefter är det ni som är era egna ledare. Ta nu ert ansvar och led er själv in i framtiden.”

Text: Pamela Collin